Krönika – Martin Johansson 2014-10-19

När jag fick förfrågan att skriva på den här bloggen var det strax innan valet. När jag satte mig och skrev var det dagen efter valet, det blev en tvåsidig svavelosande text om hur landet röstat och hur vi måste möta den accelererande urbaniseringen och rasismen. När jag nu läser om texten inser jag att den inte har så mycket med blues att göra. Jag måste därför, i sista minuten, skriva ett nytt blogginlägg. Jag ska fokusera på det som är bra, det icke-bluesiga, om ni så vill. Blues har aldrig funnits i min musikaliska värld. Visst har jag hört en del blues men det har aldrig riktigt fastnat. Ett av mina starkaste bluesminnen är när Östersunds-sonen Micke Mojjo vrålade i mikrofonen på Storsjöteatern när vi var  på Musik Direkt och han var konferencier, någon gång på gymnasiet. Jag och Håkan kan fortfarande skämta om det där vrålet som avslutades med ett

Blues och Östersund, två saker jag aldrig trodde jag skulle ha i mitt liv när jag påbörjade min teaterkarriär i södra Sverige men här är jag nu. I Östersund har jag äntligen hittat mig själv igen, personen som fanns där långt under ytan. Det finns många att tacka för att han simmar igen och jag vill rikta ett varmt tack till dessa människor. Jag gick från totalt ”blues-mode” till att vara i ett lugnt och sansat tillstånd. Jag har dessutom hittat min kärlek igen, efter många om och men blev det vi. Hon sitter i rummet bredvid i vår lägenhet på Frösön. Hon har flyttat hit för min skull. Nu har hon fått jobb och börjat tillföra sina kunskaper inom musiken till våra medborgare i Östersund och med alla hennes idéer så kommer den här fina staden att växa ännu mer. Jag är oändligt tacksam för det som blivit vårt. Huruvida hon kan fostra nya blueshjältar på musikskolan låter jag vara osagt men jag vet att hon inspirerar många att våga ännu mer. Hon vågade ta steget att flytta hit och att våga är det viktigaste vi människor kan göra i våra liv. Det är väl inte för inte som det heter ”För att vinna måste man våga”

Jag avgav som nyårslöfte detta nyår att jag skulle lyssna på en ny hiphop-skiva varje vecka, det blev ”HiptothehopQuest2014”. Det har gått bra och jag har fått en helt ny musikalisk upplevelse, svenska och utländska artister varannan vecka. Nu när jag har Östersund i mitt liv igen kanske det börjar bli dags att ge bluesen en andra chans? Kanske nästa nyårslöfte får bli ett år i bluesens tecken? ”The Frösö Hill Street Blues2015” Jag får lov att återkomma till det nästa festivalblogg. På återhörande!

______________________________________________________________________________________

Martin Johansson
www.jamtlandskulturkompani.se

Martin Johansson